Att inte krocka
Jag går på en gata, ofta smal eller med mycket folk runtomkring, och möter en annan fotgängare som går i motsatt riktning. Någon av oss tvingas till en undanmanöver.
När vi närmar oss varandra, jag och personen som går emot mig, kan det uppstå en osäkerhet. Vem ska flytta sig i sidled? Men med rätt personkemi går det galant. Det vill säga att jag och den andra är varandras motsatser, att jag är en sådan som alltid viker undan och den andre en sån som fortsätter rakt fram. Eller vice versa alltså.
Men om vi båda tänker likadant kan den här osäkerheten uppstå. Det kan uppstå ett "chicken race" där båda liksom ingår en prestigefylld tävling om vem som vågar gå rakt fram längst tid utan att vika undan. Eller så kanske båda är "avvikare" och då kan det uppstå något mycket lustigt. Båda börjar svänga samtidigt och tänker att "oj, den andre svänger också, nu måste jag svänga tillbaka". Och så fortsätter det sådär. Det måste vara mycket nöjsamt att beskåda. Vad som är mindre duktiga vandrares misslyckade försök att passera någon ser ut som duktiga fotbollsspelares kroppsfinter.
I dag tvingas jag sällan till kroppsfinter. Det har krävts mycket övning fast nu har jag lärt mig ganska så bra att behärska sådana här situationer. Jag analyserar den mötande personen och tänker "det här är en avvikare, så jag fortsätter rakt fram" eller "det är bäst att jag svänger nu, den här individen är som ett lokomotiv".
Det är intressant det här med möten mellan människor. Inte bara i den vanliga, mer abstrakta, bemärkelsen.
När vi närmar oss varandra, jag och personen som går emot mig, kan det uppstå en osäkerhet. Vem ska flytta sig i sidled? Men med rätt personkemi går det galant. Det vill säga att jag och den andra är varandras motsatser, att jag är en sådan som alltid viker undan och den andre en sån som fortsätter rakt fram. Eller vice versa alltså.
Men om vi båda tänker likadant kan den här osäkerheten uppstå. Det kan uppstå ett "chicken race" där båda liksom ingår en prestigefylld tävling om vem som vågar gå rakt fram längst tid utan att vika undan. Eller så kanske båda är "avvikare" och då kan det uppstå något mycket lustigt. Båda börjar svänga samtidigt och tänker att "oj, den andre svänger också, nu måste jag svänga tillbaka". Och så fortsätter det sådär. Det måste vara mycket nöjsamt att beskåda. Vad som är mindre duktiga vandrares misslyckade försök att passera någon ser ut som duktiga fotbollsspelares kroppsfinter.
I dag tvingas jag sällan till kroppsfinter. Det har krävts mycket övning fast nu har jag lärt mig ganska så bra att behärska sådana här situationer. Jag analyserar den mötande personen och tänker "det här är en avvikare, så jag fortsätter rakt fram" eller "det är bäst att jag svänger nu, den här individen är som ett lokomotiv".
Det är intressant det här med möten mellan människor. Inte bara i den vanliga, mer abstrakta, bemärkelsen.
posted by Simon at 3/19/2007 09:37:00 em
5 Comments:
haha. Så sant.
9/10
//b0r4t
Så rätt, alltid kul när man försöker dansa runt en fotgängare i motsatt riktning och denne rör sig i samma mönster. Kan ta ett bra tag innan man kommer vidare.
Ja, det där är rätt så roliga funderingar. men är det inte lite av en regel att man går till höger?
Vill minnas att jag hade stora problem med det där när jag var i Australien.
Okej, när jag läser nu igen så ser jag att det ska vara jättetrångt för att denna situation ska uppstå.
Då är det självklart den som har hindret på sin sida som stannar och låter den andra personen passera först. Fattar man kanske först efter man tagit körkort.
Skicka en kommentar
<< Home