Tack och förlåt

Den här bloggen skildrar min sinnesstämning ganska bra. Den senaste veckan har livet bestått av grubbel och irritation, liksom bloggen då. Min oförmåga att göra något vettigt, mitt dåliga självförtroende till följd av detta, får mig att skriva elakheter. Jag trycker ner folk och är en vidrig djävul. Och varje gång jag gör det ger det mig en kick som höjer självkänslan en aning.

Så ni som blir påhoppade ska veta att det är för en god sak. Ni är utvalda av mig, att hjälpa mig - genom att höja min självkänsla – att hitta tillbaka till mitt vanliga jag. Ni offras i min kamp för ett bättre liv och för det är ni martyrer. Jag hatar er för att ni stör mig, men också älskar jag er (nåja) för att ni ger mig något att fokusera onda känslor på.