Minst besökta bloggen

För några dagar sedan skrev jag om att min blogg bara var näst störst i klassen. Charlotte (http://charthestar.blogg.se) var mer välbesökt. Det var ledsamt, men jag kom ganska så snart över det. För så mycket före ligger hon inte så snart är jag om.

Men nu har det blivit värre. Nästa tjej i klassen avslöjar sin nya, större blogg. Den här gången mycket, mycket större än min. Det är Camilla (http://stilic.blogg.se) som modebloggar. En av Sveriges största i genren är hon tydligen, med över 10 000 unika besökare varje vecka. Nu känns det hopplöst, ouppnåeligt, att bli klassens största bloggare.

Camillas blogg är för mig väldigt ointressant. Fast jag känner mycket väl typen som följer den. Det är folk som vill vara "exclusifa", såna som fikar hela tiden. Såna som tycker att "I like my money right where I can see it; hanging in my closet" är ett klatschigt ordspråk. Sen går de ofta och länge för att fynda, shoppa, spana och handla på rea. Att göra allt det här blir liksom en sport, en livsstil, en identitet eller vad man nu vill kalla det.

Jag gillar ibland själv exklusivitet, att fika och att handla saker. Det är när det blir ett paket, att man ska göra allt det här hela tiden, som jag stör på mig på det. Människor som applicerar den här shoppa/fika/fynda-mallen.

Säkert finns det några som har ett genuint intresse för just detta, men jag menar, alla kan inte ha blivit intresserade av att shoppa och fika samtidigt. För många är det nog mer en identitetsgrej. Fjortisar som lärt sig att maskera sina fjortisdrag med en mogen och "exclusif" mask.

Jag kollade länkarna på Camillas blogg, som går till andra stora modebloggare. En skriver:

"Jag såg årets första nyckelpiga. Men jag såg den för sent. Mitt i ett steg. I nästa ögonblick krossades den under min ena gråa pumps. Det var fruktansvärt sorgligt och poetiskt vackert på samma gång, och det försatte mig i en mycket olustig sinnesstämning som jag blev av med först när den byttes ut mot ångestblandad eufori efter att jag gjort av med alldeles för mycket pengar inne på Spirits Acne-avdelning."

Det var den värsta och mest melodramatiska smörjan jag någonsin läst. Snacka om att göra "en höna av en fjäder", eller "något fruktansvärt sorgligt och poetiskt vackert av en nyckelpiga". Och jag kan inte för allt i världen förstå varför folk hellre läser detta i stället för min blogg.

PS. Går du i min klass och har en blogg som är större än min så säg det nu. Vill inte ha fler överraskningar.