Champions League-finalen

Sitter hemma med Anton och tittar på Champions League-finalen. Före matchen tippar jag 2-1 till Milan, men Liverpool börjar bäst och det hinner inte gå många minuter innan jag börjar hoppas att de tar hem titeln.

Anton har satsat pengar på Liverpool. Han sitter och dallrar med benen och smaskar på ett tuggummi konstant. Det är uttryck för hans nervositet. Dessa uttryck gör i sin tur mig nervös. När han dallrar och tuggar och dallrar och tuggar är det omöjligt att känna sig lugn. Ibland reser han sig upp för att vika sig dubbelt samtidigt som frånger ljud som "ooooh aiiigh euuuuf", innan han kastar sig ner på sin plats igen. Det sker när det just har varit en farlig målchans eller så.

Med tiden blir det först 1-0, sedan 2-0 till Milan. Liverpool har otur. Resultatet förändras också i slutminuterna - Liverpool reducerar. Det enda som är detsamma hela tiden är ljudet av tuggummituggande. Samma tuggummi - innan matchen, under matchen och efter matchen.

Kanske ska jag ringa Anton nu för att höra efter om han fortfarande sitter och tuggar. Det skulle inte förvåna.