Jag pratar med en katt

Vi har en svart katt i kvarteret som hälsar på här utanför huset varje dag. Den vill ha mat och det får den ofta.

När jag är på väg hem brukar katten komma och följa mig den sista biten till dörren. Jag brukar prata med den.

- Hej lilla kissemisse, vill du ha mat?
- Ja, det ska du få. Jättesmaskig mat, mosade räkor i gelé.
- Det blir väl gott? Ja, det blir det.

Är det inte lite sjukt egentligen, att prata med någon eller något som ändå inte förstår eller kan svara. Jag skulle lika gärna kunna ha en konversation med min skrivbordslampa och hur vrickat vore inte det?