Du och jag som medeltida borgar

Jag har lånat en bok av min Sol Invictus-vän, Daniel. Retorik - eller konsten att övertyga heter den. Låt mig nu citera sidorna 12 och 13 i nämnda bok:

"Av instinkt värjer vi oss mot allt som vi upplever som försök till påverkan, övertalning. ...

(Här vill jag återkoppla till Marknadsförarens nya regelbok, den andra boken jag läser för tillfället. Marknadsförare har just det problemet, att konsumenterna vet att reklamen är partisk, ett uppenbart "försök till påverkan, övertalning". Och ju mer vi utsätts för reklam desto mer resistenta blir vi. Min teori är att marketingbyråerna kommer svara med att kamouflera reklamen bättre. Jag tror att vi redan har sett exempel på detta. Till exempel har spelbolaget Expect en reklam på TV6 som ser ut nästan likadan som introt till The Simpsons. Och i tidningar förekommer det att annonser utformas som artiklar, med bara en liten text i något hörn som berättar att det rör sig om en annons. Detta för att vi inte ska aktivera vårat reklamfilter. Vi ska inte märka, åtminstone inte direkt, att det rör sig om ett försök till påverkan, övertalning. Tillbaka till bokcitatet...)

... Vi tycker oss redan veta nog om världen, vi har redan funnit ett sätt att överleva och en relativ trygghet. Så kommer någon och säger att vår bild av världen är mer eller mindre felaktig och att vi måste handla och leva på ett helt annat sätt. Naturligtvis försöker vi skydda oss mot sådana intrång i vår frihet och identitet.
Så liknar var och en av oss en medeltida borg, med vallgrav, höga murar och brinnande beck, stenar och pilar som vi kan ösa över angripare. Men man kan inte stanna hur länge som helst inne i borgen. Till slut tar vattnet och födan slut, till slut blir det outhärdligt att vara helt avstängd från världen utanför murarna.
Så är det också med oss människor. Vi är av naturen misstänksamma mot allt som kan vara påverkan, intrång i vår frihet. Men av naturen har vi också fått något annat: en nyfikenhet, ett begär att veta vad som finns och vad som händer omkring oss, så att vi själva, frivilligt, kan anpassa vårt liv och handlande efter detta. Det är en annan sida av överlevandets konst.
Att övertyga någon blir därför som att närma sig denna medeltida borg. Man spanar mot oss från murarna med misstänksamhet - och nyfikenhet. Därför måste vi på något sätt övertyga de spanande ögonen däruppe om att vi inte är fiender utan tänkbara vänner och bundsförvanter, att vi har något - varor, livsmedel, kunskaper - som människorna innanför murarna verkligen behöver. Lyckas vi med detta kommer man att fira ner vindbryggan och öppna de tunga portarna så att vi kan dra in i borgen, det som syntes så omöjligt.

Sist men inte minst:
Pinochet - rest in pieces!