If you cant fight them, join them - eller?

Fredrik Federley var med i elevrådet när det slog honom att "fan, härifrån har man ingen möjlighet att påverka". Och det var då han beslöt sig för att börja med politiken. Är det rätt väg att gå, att om den plattformen jag befinner mig på idag ger små eller inga möjligheter att påverka, så ansluter jag mig till den starka sidan. Eller ska jag i stället kämpa för att göra min plattform starkare?

Det är en etisk fråga, där den ena vägen - för att förenkla - skulle kunna kallas realistisk och den andra mer idealistisk. Klättra i hierarkin eller kämpa för att minska den?

Några rader ur Jay-Z:s låt Moment of clarity inspirerade mig till det här inlägget:

And I cant help the poor if I'm one of them
So I got rich and gave back, to me that's the win win