Skolan och den politiska schablonbild som förmedlas

Allt ska göras så enkelt som möjligt men inte enklare än så
Albert Einstein

Så sant som det är sagt och just därför skulle jag vilja dela ut en känga till den svenska skolan. Samhällslektion efter samhällslektion får vi "lära" oss en simpel pseudobild om de svenska riksdagspartierna och deras åsikter. Vi får lära oss att (s) är socialistiska, (m) konservatistiska och (fp) liberala. Möjligtvis stämde det för 70 år sedan för visst är det så att partierna startades med just dessa respektive ideal. Men att placera in partierna i samma fack idag är lustigt och missvisande.

Det här medför ju att elevernas upplevda verklighet kraftigt skiljer sig från det faktiska ditot. Idag när det inte finns olika samhällsklasser på samma sätt, när partier efter längre tids evolution ompositionerats rejält och alla partier har blivit mycket mer pragmatiska går partierna inte heller att placera på den klassiska ideologiska skalan.

Rent generellt borde skolan, förutom ur ett historiskt perspektiv, inte fokusera mycket på att lära ut namnen på olika -ismer och andra riktningar. Hjärnan gillar att placera in all information i olika fack och på så vis också simplifiera ens uppfattningar, och detta medför per automatik ett mer fördomsfullt tänkande. Jag menar, istället för att lära sig saker på djupet kommer elever som går i den svenska skolan lära sig färdiga, platta bilder som bara visar en komprimerad verklighet, om ens någon överhuvudtaget. Och utifrån dessa kommer man sedan navigera politiskt resten av livet. Min uppfattning är att ungdomar ofta nöjer sig med den politiska schablonbild som förmedlas i skolan och därför behåller den politiska åsikt man har fått från hemmet och föräldrarna, alternativt marknadsföring eller vad som passar in i det sociala sammanhang man vistas i. Istället för att fokusera på schablonbilder borde vi fokusera på idéer i sig. Bara då kan svenska elever tillämpa ett mindre fördomsfullt, mer djupgående och mer objektivt tänkande.

Som det ser ut idag har de flesta ungdomar en eller flera ideologier/partier de, i alla fall utåt, hatar alternativt starkt ogillar. Oftast kan inte ogillandet underbyggas med relevanta fakta utan baseras enbart på den platta bild som bland andra - ja till och med framförallt - skolan förmedlar. Och så länge fokus kvarstår på fem, sex olika ytliga alternativa politiska "paket" snarare än idéer kommer de flesta svenska elever aldrig utveckla ett pragmatiskt och självständigt politiskt tänk. Och inte heller kommer de flesta av oss kunna förklara vårt ogillande av partier eller enskilda politiker med bättre argument än "Vänsterpartiet vill att alla ska ha det som i Sovjet" (för det blir ju lätt så när skolan placerar Stalin och (v) i samma fack - socialismen), "Gudrun Schyman är alkis och tycker att män är djur", "Moderaterna vill att Sverige ska bli som USA" (för det blir ju lätt så när Bush och (m) placeras i samma fack - konservatismen).

Nej, skolan måste sluta göra det enkelt för sig och lära ut verkligheten.

Lyrik som satt sig

Låtrader och poesi kan ibland träffa en ordentligt. Här är lite lyrik som jag gillar.

En kanske inte så vacker men stilfull och häftig dikt är Harold Pinters "Democracy". Pinter fick ju Nobelpriset i litteratur 2005 och ägnade sitt Nobeltal, som han höll sittandes i rullstol på sjukhuset, åt att prata om Irakkriget. Talet, som direktsändes i såväl SVT som brittiska Channel Four, var i mitt tycke fantastiskt såväl retoriskt som innehållsmässigt. Och här är dikten:

There's no escape.
The big pricks are out.
They'll fuck everything in sight.
Watch your back.

Ett av världens bästa band, Oasis, har några rader värda att nämna. Bland annat från låten "Stop crying your heart out". Denna används i slutet av filmen The Butterfly effect (som också den är väldigt bra):

We're all of us stars
We're fading away
Just try not to worry
Youll see us some day
Just take what you need
And be on your way
And stop crying your heart out

En av världens bästa låtar "Live forever", också Oasis, har också en del riktigt bra rader:

Maybe youre the same as me
We see things theyll never see
You and I are gonna live forever

Bubblare

Vällingbyrondellen, 190 genom svängen,
fuck! bakom mig är bängen
Ken

Compound interest tryggar ålderdomen

Ränta på ränta, eller "compound interest" som är det engelska begreppet, får pengarna att växa ordentligt. Jag planerar att investera ca 3000 kronor i aktier vid det stundande årsskiftet. Tanken är att realisera vinsten från denna placering när jag är sisådär 65. Och om allt går vägen så har mina från början 3000 då växt till miljonbelopp.

Ambitionen är att den genomsnittliga avkastningen ska vara dubbelt så hög som börsindex (Stockholmsbörsen har ökat med i genomsnitt 11 % de senaste 50 åren). Lyckas vi undvika hyperinflation och/eller världskrig så är mina värdepapper även köpkraftsjusterat värda miljoner på min 65-årsdag. Genialt!

Ett svenskt geni

Jag gillar att läsa böcker men är inte så bra på att faktiskt göra det. Just nu har jag tre, fyra böcker som jag läser, vissa av dem påbörjade jag redan innan sommaren. En av böckerna har jag nästan läst ut nu. "Ett svenskt geni" av David Lagercrantz. Som det står på omslaget: "Berättelsen om Håkan Lans och kriget han startade".

Håkan Lans (se bild) uppfann bland annat färgteknik för datorskärmar och ett satellitsystem byggt på GPS som är på väg att bli världsstandard för världens båt- och flygtrafik. Det är just detta satellitsystem som boken till stor del handlar om. Håkan Lans kamp mot jättebolag, främst amerikanska sådana, med amerikanska luftfartsverket i ryggen. Från amerikanskt håll bedrivs okonventionell protektionism, i form av patentstölder, hot och förtal. Av vilken anledning då kan man fråga sig. Jo, man ville behålla den föråldrade kommunikations- och navigationsstandarden då den var amerikansk. En standardisering av Håkan Lans system skulle göra att amerikanska storbolag, bland andra, gick miste om stora pengar.

1998 läckte en hemlig rapport av amerikanska luftfartsverket (FAA) ut som förklarar och bevisar hur det ligger till. Rapporten citerades i Sverige av bland andra Dagens Industri.

"FAA har som mål att stödja amerikanska flygsystem, teknologier, produkter och servicesatsningar. Internationella initiativ håller emellertid på att utveckla och sprida automatiska positionsrapporteringssystem. Exempelvis arbetar svenska luftfartsverket med en ADS-B-teknologi känd som VDL Mode 4. I ljuset av denna och andra internationella initiativ riskerar USA att förlora sitt tekniska ledarskap på en potentiellt attraktiv och växande marknad. Det skulle påverka förmågan hos amerikanska tillverkare av flygteknologi och inhemska mjukvaruföretag att konkurrera på en internationell marknad ... följaktligen kan ett amerikanskt misslyckande med att få igenom en ADS-B-implementation leda till en förlust av en global dominans."

Vad säger det här då? Konkurrens är inte en fråga bara om en fri marknad och låga skatter. Utan minst lika viktigt är det att säkerställa rättvisan, omöjliggöra det smutsiga spelet under ytan.

Eftersom att jag inte kommer ihåg på vilken sida i boken så kan jag inte citera, men det stod om Hitachis underrättelsetjänst, bestående av flera hundra personer anställda i uppgift att spionera på konkurrenter, sno patent och om konkurrenten redan patenterat x så försöker man patentera kringliggande komponenter/tekniker som x är beroende av. Vidare berättar boken om köpta sakkunniga. Experter, som naturligtvis är officiellt oberoende, som lobbar för eller emot en teknik. Problemet är att det lika gärna kan vara så att experten går ett företag eller en nations ärenden i utbyte mot mutor.

Lyckligtvis är Sverige och våra grannländer relativt befriade från industrispionage och korruption i allmänhet. För bara några dagar sedan publicerades 2006 års Corruption Perceptions Index. Sverige ligger sexa, med Singapore framför sig och Schweiz en plats bakom sig. Värre är det i länder som Irak, Vitryssland och jumboplacerade Haiti. Klicka här för att se hela rankingen.

När man läser boken är det lätt att fascineras och känna sympati med Håkan Lans. Att skydda sig mot spionage och patentstölder, fightas i flera år långa rättstvister på andra sidan Atlanten måste vara oerhört påfrestande. Det är lite av David mot Goliat och vi kan ju hoppas att David får Goliat på fall den här gången också.

Att komma till skott

Det är bra konstigt att vi människor, de flesta av oss i alla fall, väljer att inte aktivera oss på grund av någon liten lathetsinstinkt som vi gång på gång låter vinna över det rationella tänkandet. Jag har tänkt blogga minst fem gånger de senaste dagarna, men inte förrän nu har jag klivit över den där tröskeln som gör att det tar emot. Vi vet ju att när man väl är över den där tröskeln så är det inga problem, oavsett om det gäller att ta steget och skriva ett blogginlägg eller att kliva upp ur sängen.

Jag hoppas att det finns någon bok i ämnet. En bok som kan förklara det här fenomenet och kanske, genom att medvetliggöra en om hur den här tröskeln faktiskt är uppbyggd, också göra det lättare att kliva över den. Det känns ju som att boken "Att komma till skott" skulle bli en bestseller.

Att längta från

Just nu har jag ett oerhört sug efter att resa någonstans, bort från den gråa vardagen. Min vän Peter hade en intressant hade en intressant frågeställning en gång: "Vill du resa till, eller från?"
Nog är det mest det sistnämnda. Jag älskar att drömma mig bort genom att bläddra i resekataloger. De vet exakt vilka hot buttons de ska trycka på med magiska bilder och magiska ord för att skapa resebegäret inom mig.

Globetrotter och Ving Flex är favoritkataloger. En random Solresor-katalog med bilder på trestjärniga hotell i Bulgarien känns inte så roligt i jämförelse med favoriterna som har både mer professionella texter och mer exotiska resmål.

Jag tjänar ju pengar nu, både studiebidrag (ett under att jag har kvar det) men framförallt lönen från mitt telemarketingjobb på Resultat. Det känns som att det blir en resa någonstans, kanske bara en weekend eller så, under första halvåret 2007. Och då menar jag utöver den weekendresa till London som ska göras med familjen i vår.

Konsten att somna gott

Hästens - ingen saliggörande lösning. Tankarna är viktigast.

Jag kom på spontant bara att det hela är nog ganska enkelt.

Du somnar fort och gott om du kan gå till sängs och tänka "Idag har jag gjort något nyttigt".
Men du ligger och vrider dig om du skjuter saker på framtiden och försöker visualisera att: "Imorgon, då ska jag göra något nyttigt".

Jag vet att de dagar då man inte har gjort det man borde (ganska många är de, tyvärr) så är det lätt att man svävar iväg och försöker föreställa sig hur jävla mycket man ska hinna med imorgon istället. Det brukar inte bli så mycket av de där visionerna man har när man ligger i sängen dock.

Alltså...
Bra sömntänk: "Idag har jag varit aktiv"
Dåligt sömntänk: "Imorgon, då jääävlar..."

Och glöm inte:
Tomorrow never comes
Sagt av Bill Clinton

Stick Dulee, stick!

Citat Expressen 25 oktober:
"Här är värstingklausulen som Dulee Johnson inte kände till. Hans kontrakt gör att AIK kan tvinga honom kvar - eller sälja honom - utan att han har någonting att säga till om. - Jag hade ingen aning om det här, säger Dulee Johnson."

Inte koll på sitt eget kontrakt - AIK:s fel?
Jag utgår ifrån att båda parterna, AIK och spelaren Dulee Johnson, läst det avtal som man sedan tecknade. Och är det som jag förmodar känns det konstigt att mittfältaren går ut och först säger att han inte har koll på sitt eget kontrakt, därefter rikta besvikelsen mot AIK (eh?!) och gnälla i rikspressen.

Inget barn - eller?
Och idag säger Johnson till Expressen:
- Jag är inget barn längre.

Full kanske?
Jo, uppenbarligen är du det eller så var du lika full när du skrev kontraktet som när du åkte dit för grov rattfylla i Göteborg.

Påminner om Kåmark
Dulee Johnsons gnäll över sin egna kontraktsmiss får mig att tänka på 1999 och Pontus Kåmark. Då gick Kåmark, idag risig "expertkommentator" i teve, ut i massmedia och vädrade sitt missnöje över att han bara fick ut maximal a-kassa och inget utöver detta när han gick skadad.

Lagandan får inte rubbas
Det oprofessionella beteendet som Kåmark visade och Johnson visar upp hör inte hemma i AIK. Ett AIK som sedan Rikard Norling tog över präglats av laganda och där ingen spelare satt sig över klubben. Därför känns det extra konstigt att Dulee Johnson nu väljer att inte sköta en sådan här sak internt.

Med bakgrund av detta och faktumet att sådana här diva-/gnällfasoner riskerar att rubba stabiliteten i laget så säger jag bara: stick Dulee, stick!

Innovativt men kontraproduktivt

Typ i skrivande stund börjar valet i USA.

Idag tisdag är det kongressval i USA och det republikanska partiet gör som vanligt en stark slutspurt. Man har nästan hämtat in det försprång på 15-20 procentenheter som demokraterna hade just efter att Mark Foley-skandalen uppdagats.

Karl Rove - valmästaren
Den republikanska kampanjapparaten med Karl Rove i spetsen är känd för att vara oerhört effektiv, i synnerhet de sista dagarna före valet. Faktum är att George W Bush med Karl Rove som sin kampanjledare vunnit varenda val. Och då inte bara presidentval alltså utan även guvernörs- och kongressval.

Karl Rove följer inte trenderna inom politiskt kampanjande. Han leder dem.

Skott i foten
Fast den här gången verkar Republikanerna varit alltför före sin tid. Det som kunde ha varit en genial innovation kom att bli ett skott i foten. Det skvallrar läsarreaktionerna på nytimes.com om.

Nå, vilken är innovationen då? Jo, automatiska telefonsamtal där rösten får demokratiska guvernörskandidater att framstå i dålig dager. Lägger du på så ringer datorerna upp dig igen. Och igen, och igen. Det hade säkert blivit succé om det inte fått så mycket massmedial uppmärksamhet att alla kände till vilka som ligger bakom. Nu blir det GOP själva som får dålig PR av att ringa och störa upprepade gånger för löjlig smutskastning av motståndarpolitiker.

Två länkar till nytimes.com för dig som vill veta mer om valet:
http://www.nytimes.com/2006/11/06/us/politics/06push.html - artikeln om Republikanernas automatiska samtalskampanj
http://thecaucus.blogs.nytimes.com/?p=577#comments - såhär tycker läsarna

Effektiv metod men dåligt utförande
Ur NY Times artikel noterade jag att den här automatiska samtalskampanjen inte kostade mer per kapita än ett vanligt lokalsamtal. Det gör metoden väldigt intressant även ifall GOP förefaller skjutit sig själv i foten med just sin, för mottagarna, irriterande kampanj är det en fantastisk möjlighet att nå ut till en väldig massa människor samtidigt. Billigt dessutom. Artikeln förtäljer också att republikanerna har kapacitet att nå ut till 3,5 miljoner människor per dag med denna metod.

Inte bara politiskt användningsområde
Man kan säkert använda sig av metoden på ett smart sätt i politiskt syfte. Tänk i Sverige, med samma kapacitet som GOP når du ut till alla hushåll på en dag. Vidare kan företag skicka automatiska orderbekräftelsesamtal hem till alla kunder som nyss beställt något, skolor kan snabbt nå ut till en hel klass när en lektion utgått från schemat... Ja, funktionen kan säkerligen användas till att göra saker effektivare och bättre. Faran är ju om företag börjar använda den alltför ofta i marknadsföringssyfte. Då tröttnar folk snabbt, blir resistenta och irriterade, vilket gör metoden helt bränd.

Nu är jag här

När jag satt och läste usablogg.org blev jag plötsligt sugen på att själv testa att blogga. För min egen skull då. Öva mig på att skriva, ta upp sånt som är intressant och så.

Bloggen kom ju från ingenstans och blev en hype på bara ett par år. Men jag tror inte att det är en fluga. Det känns som att bloggen är här för att stanna. Behovet är för stort och bloggen för funktionell för att kunna försvinna.

Det här med vad jag ska ta upp när jag skriver är inte alls definierat. Jag har en känsla av att det kan bli allt mellan himmel och jord.

Kom på en sak; den här fonten, Georgia, är förvisso snygg men känns för mainstream. Alla använder den. Kanske, kanske hittar jag så småningom ett "advance mode" i administrationsverktyget här så att jag kan byta till en mer originell och dynamisk font. Så som det ska vara.